Bebisuppdatering, v. 19+6
Bebisuppdatering; Usch, vad jag har klantat till mig med med vilken vecka+dag jag är i nu ^^ Ultraljudet gjorde så att vi gick tillbaka 4 dagar och jag ju glömt att ha med detta i beräkning ^^ Numera går jag in i en ny vecka varje onsdag. Idag är jag i v. 19+6, så imorgon är jag i v. 20+0 - och går alltså in i vecka 21. Lite krångligt, jag vet. Men ex 20+0 betyder att man har gått 20 hela veckor och därför går man in i en ny vecka.
Jag har det fortfarande väldigt kämpigt med ryggen. Men har iallfall haft två bra dagar nu i rad, vilket har gjort mig hoppfull på att detta elände faktiskt kanske kan ta slut inom kort. Det hade ju varit så underbart. Belle sa igår när vi var på väg upp för trapporna, att "Mamma, inte vill bäja Belle". Det högg i hjärtat på mig. Tror min lilla älskling att hennes mamma inte vill bära henne längre? Ååå, vad hemskt. Både jag & Zoran förklarade att det är mammas rygg som är dum och det gör ont på mamma att bära. Mamma vill, men ryggen gör ont.
Men det var riktigt hemskt att höra detta. Jag har varit dum och bärt henne fast jag egentligen inte borde, bara för att jag har svårt att säga nej när hon vänder sig om i trappan och sträcker ut armarna mot en. Ibland har jag försökt ta upp henne, men ryggen protesterat med en smärta som känns som att man hugger mig i ryggen, vilket gjort att jag fått sätta ner henne igen. Det är ju ingen lång väg upp till lägenheten, men ibland när Belle är trött, så vill man verkligen kunna bära upp henne.
Idag skrämde bebben i magen mig också! Jag vet att jag kände av hur hon gjorde kullerbytta i magen och knuffades imorse. Hon höll på länge och bökade runt när jag fortfarande låg i sängen. Men sedan dess kunde jag inte erinra mig om att hon sparkar något mer. Detta var alltså på kvällen jag kom på att jag inte känt några mer rörelser under dagen. Så jag la mig på soffan och började trycka och buffa på magen för att väcka henne. Ingenting hjälpte. Hur mycket jag än höll på och reta upp henne. Hon ville inte vakna. Jag hann bli riktigt skraj faktiskt. Men då efter middagen, så satte jag mig vid google och försökte ta reda på hur länge man ska vänta innan man åker in till sjukhuset för att kolla upp det. Precis när jag gogglat klart, så börjar skitungen kvickna till och gav mig en liten buff tillbaka. På tiden, tyckte jag ^^
Det är mysigt med fosterrörelser. I början var det små sparkar, men nu känner jag hur hon riktigt rör sig i magen. Som små kullerbyttor, jag känner liksom hur hon rör sig i hela magen på mig. Det är en livlig liten tjej jag har i magen :) Precis som sin storasyster! ♥
