Melanie Morell - livet, kärleken & familjen

Bebisen; Bebisen väger nu över 600 gram och är välproportionerad, men med tunn och ömtålig hud och ringa mängd underhudsfett. Från hjässa till häl mäter bebisen ungefär 30 centimeter. Hjärnan växer snabbt, smaklökarna är fullt utvecklade, finger- och fotavtryck fortsätter utvecklas. Inne i bebisens kropp utvecklar lungorna andningsvägarnas förgreningar och celler som producerar surfaktanter som gör att lungblåsorna inte kollapsar när bebisen väl börjat andas luft. 

Hörseln är väl utvecklad. Barnet känner igen mammans, partnerns och eventuella syskons röster. Den hör även mammans hjärtslag. Nu börjar det bli lite trångt där inne.
Barnet känner vad som är upp och ned. Balansorganet i innerörat har utvecklats. Nu börjar nästa viktiga utvecklingssteg av hjärnan.

Mamman, Du kanske har fått svaga röda eller bruna strimmor, så kallade hudbristningar som mna kan få på mage, höfter eller brösten. Krämer kan inte ta bort dem, men att ha en BH som ger brösten bra stöd kan förebygga strior åtminstone där.

Det är väldigt vanligt i det här stadiet av graviditeten – ca 90% av gravida kvinnor får dem. Efter förlossningen bleknar striorna gradvis och lämnar strimmor som är ljusare än kringvarande hud.

Med Belle i magen fick jag bristningar på brösten och utsidalår/höften. Ingenting på magen. Men det bleknade snabbt och jag har inte stört mig speciellt mycket på det i efterhand.
Denna graviditet har jag inte fått några bristningar, ÄNNU! Det kom senare med Belle, så det kommer säkert senare denna gången också.
Smörjer magen med lotion varje dag, i hopp om att det kan förebygga att jag får några bristningar. Jag har ingen aning om det hjälper något, men OM det hjälper så är det en enkel sak att göra.
Jag håller givetvis tummarna att jag kommer lätt undan denna gången också, det hade ju varit skönt :)

Bebisen väger nu drygt ett halvt kilo och är ungefär 29 cm lång från hjässa till häl. Barnets kropp håller nu på att bli rundare, men huden är fortfarande rynkig och det har börjat bildas pigment.

Barnets lungor tar ett jätteskutt den här veckan, när alveolerna bildas. Lungorna förbereder sig inför ett liv utanför livmodern. Det är kanske svårt att föreställa sig, men om ditt barn föddes nu skulle det ha en chans att överleva.

Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör. Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.

Nu är bebisen såpass stor att du säkert kan se den röra på sig under dina kläder!

Nu väger bebisen nästan 430 gram, är ungefär 28 centimeter lång från hjässa till häl och har samma proportioner som en nyfödd bebis, om än lite spinkigare eftersom bebishullet inte utvecklats ännu. 

Barnet liknar en nyfödd i miniatyr. Barnets sinnen utvecklas och mognar från dag till dag och dess hjärna och nervändar är nu tillräckligt utvecklade för att kunna förmedla känslan av beröring.
Innan bebisen lagt på sig hull ser huden lite skrynklig och genomskinlig ut, men nu ökar den i vikt varje dag. Läppar och ögon är formade, men iris (regnbågshinnan) saknar fortfarande pigment. Bukspottkörteln, som är viktig för produktionen av hormoner, utvecklas i stadig takt. Redan nu finns tandanlag i käkarna. 

Vid ultraljudsundersökningar på barn i den här åldern kan man se dem röra vid den innersta fosterhinnan, röra vid sitt eget ansikte och sträcka ut handen och ta tag i navelsträngen. De är redan små upptäcktsresande.

Bebisuppdatering; Usch, vad jag har klantat till mig med med vilken vecka+dag jag är i nu ^^ Ultraljudet gjorde så att vi gick tillbaka 4 dagar och jag ju glömt att ha med detta i beräkning ^^ Numera går jag in i en ny vecka varje onsdag. Idag är jag i v. 19+6, så imorgon är jag i v. 20+0 - och går alltså in i vecka 21. Lite krångligt, jag vet. Men ex 20+0 betyder att man har gått 20 hela veckor och därför går man in i en ny vecka.

Jag har det fortfarande väldigt kämpigt med ryggen. Men har iallfall haft två bra dagar nu i rad, vilket har gjort mig hoppfull på att detta elände faktiskt kanske kan ta slut inom kort. Det hade ju varit så underbart. Belle sa igår när vi var på väg upp för trapporna, att "Mamma, inte vill bäja Belle". Det högg i hjärtat på mig. Tror min lilla älskling att hennes mamma inte vill bära henne längre? Ååå, vad hemskt. Både jag & Zoran förklarade att det är mammas rygg som är dum och det gör ont på mamma att bära. Mamma vill, men ryggen gör ont.

Men det var riktigt hemskt att höra detta. Jag har varit dum och bärt henne fast jag egentligen inte borde, bara för att jag har svårt att säga nej när hon vänder sig om i trappan och sträcker ut armarna mot en. Ibland har jag försökt ta upp henne, men ryggen protesterat med en smärta som känns som att man hugger mig i ryggen, vilket gjort att jag fått sätta ner henne igen. Det är ju ingen lång väg upp till lägenheten, men ibland när Belle är trött, så vill man verkligen kunna bära upp henne.

Idag skrämde bebben i magen mig också! Jag vet att jag kände av hur hon gjorde kullerbytta i magen och knuffades imorse. Hon höll på länge och bökade runt när jag fortfarande låg i sängen. Men sedan dess kunde jag inte erinra mig om att hon sparkar något mer. Detta var alltså på kvällen jag kom på att jag inte känt några mer rörelser under dagen. Så jag la mig på soffan och började trycka och buffa på magen för att väcka henne. Ingenting hjälpte. Hur mycket jag än höll på och reta upp henne. Hon ville inte vakna. Jag hann bli riktigt skraj faktiskt. Men då efter middagen, så satte jag mig vid google och försökte ta reda på hur länge man ska vänta innan man åker in till sjukhuset för att kolla upp det. Precis när jag gogglat klart, så börjar skitungen kvickna till och gav mig en liten buff tillbaka. På tiden, tyckte jag ^^

Det är mysigt med fosterrörelser. I början var det små sparkar, men nu känner jag hur hon riktigt rör sig i magen. Som små kullerbyttor, jag känner liksom hur hon rör sig i hela magen på mig. Det är en livlig liten tjej jag har i magen :) Precis som sin storasyster! ♥

Nu väger fostret cirka 360 gram och är ungefär 27 centimeter långt från hjässa till häl. Ögonbryn och ögonlock är fullt utvecklade.

"Små grytor har stora öron": Nu kan bebisen höra vad du säger eller sjunger. Vissa studier pekar på att att nyfödda barn suger kraftigare om de lyssnar på en saga de hört ofta i livmodern. Om du vill göra din egen undersökning, kan du välja en bok du tycker om och läsa den högt. Det är klokt att välja något du inte kommer att tröttna på i brådrasket, eftersom det kan bli en storfavorit som du får läsa många, många kvällar framöver...

Du mår förhoppningsvis ganska bra nu. För många är detta den behagligaste fasen av graviditeten. Du har ännu inte blivit så stor att det är jobbigt och de vanligaste biverkningarna av att vänta barn, som illamåeende, tryck på blåsan och trötthet har förmodligen lagt sig. Njut medan det varar. Den tredje trimestern ligger framför dig och kan föra med sig de besvär som kommer av att bära en större bebis i magen. 

Din bebis blodcirkulation är nu komplett och helt fungerande. Navelsträngen fortsätter att växa och bli tjockare alltmedan blodet strömmar med avsevärd kraft igenom för att förse bebisen med syre och näring. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen.

Nu mognar de olika organen. Matsmältningssystemet fungerar redan på ett grundläggande sätt och bebisen kan svälja fostervatten och ta upp vatten och socker och sedan göra sig av med restprodukterna. Denna mekanism är en förberedelse på livet utanför livmodern.
I blodet finns det redan ett stort antal röda blodkroppar, och vita blodkropparna börjar att bildas. I munnen börjar små smaklökar att bildas på tungan.

Igår var vi på vårt ultraljud för bebisen i magen. Numera görs ultraljuden på sjukhuset, uppe på förlossningsavdelningen. Det var ett tag sedan vi var där, om man säger så. Jag minns hur vi gick den vägen med värkar, då Bellis ville komma ut för exakt 2 år och (från och med imorgon) 3 månader sedan. När vi kom upp och in till rummet, så fick jag lägga mig på sängen, dra ner byxorna och dra upp tröjan. Sedan smetade hon kall(!) smörja över hela magen och sedan satte hon igång med kika in. Jag hade förvarnat Zoran att jag kommer vara jättenervös, så vi höll varandra hårt i handen när hon satte igång. Men direkt såg vi bebisen och den rörde på sig. Allting såg så bra ut, sade hon direkt. Då kunde jag börja pusta ut. Därefter satt jag och Zoran med fokuserade blickar på Tv-skärmen. Vi fick en ordentlig genomgång om allt hon tittade på och vad det var hon mätte. Hon mätte lårbenet på bebisen, mätte huvudet och kroppen. Hon kikade på hjärtat, det slog fint och så visade hon kamrarna, magsäcken samt lillhjärnan! Så häftigt att man kan se allt detta.

För övrigt ser bebisen ut som en liten skelettalien, om man ska vara ärlig. Men det är den vackraste lilla skelettalien du någonsin sett och man vill ligga kvar och titta på den i flera timmar. Vi kunde se hur bebisen sparkade, men jag kände dock ingenting. Då förklarade barnmorskan att min moderkaka ligger i framkant, alltså framför bebisen. Då kan det vara att bebisen får sparka lite extra hårt för att jag ska känna det. Men moderkakan var högt upp, så den satt precis där den skulle. Om den skulle vara placerad långt ner, hade det kunnat ställa till det under förlossningen. Moderkakan får ju inte ligga framför bebisen när den vill ut. Men det var ingen fara för mig. Moderkakans placering kan ha med att göra varför jag inte känt de tidiga sparkarna. Alla sa att eftersom jag väntar andra barnet, så känner jag säkert sparkarna någon vecka tidigare. Det gjorde jag ju inte och jag blev rätt så hispig över det.
Hon sade också sedan att med hennes uträknigar utav de olika mått hon tog, så är BF-datumet den 26 juni, alltså 4 dagar senare än vad vi först trodde.

När vi låg där så sa jag till barnmorskan att om hon skulle råka se könet, så är vi nyfikna och vill ta reda på det. Man letar inte efter könet vanligtsvis på ultraljud, så jag ville bara säga ifrån så hon visste. Men hon tog sig faktiskt lite extra tid att leta upp någon bra vinkel för att se könet. Jättesnäll liten tanta! Så när alla mätningarna var klara, så satt vi jättespända för att höra vad hon hade att säga. För tro mig, det går inte att se någonting själv. Eller iallafall inte vi.

Så säger hon att hon inte har sett någonting hänga ut på hela tiden, alltså ingen snopp och sedan visade hon någonting som skulle förmodligen vara de 'tre strecken' som ska visa att det är en flicka. Så hennes gissning var att vi väntar en liten flicka, men hon sa samtidigt att vi inte ska vara helt säkra på det. Men hon tippade på en lillasyster till Belle iallfall.

Kan ni tänka er? Två flickor? Herregud, det känns så overkligt. Blev jättejätteglad naturligtvis! Men jag ska inte inreda babyhörna helt rosa. Med Belle sa barnmorskan att det var en tös, hon kunde se det så tydligt att det var inga tvivel. Men denna gången var det mer otydligt, så jag kommer ha med en uppsättning rosa kläder och en uppsättning blå till BB och vi ska ha ett flick- och ett pojknamn klara, ifall ifall.

Zoran som var så säker på att det skulle bli en kille, sa sedan när jag frågade hur det kändes, att han kommer få det tufft när de blir tonåringar :) Två tjejer att hålla koll på, det blir inte lätt för pappa Zoran ^^







Vackraste lilla alien någonsin :) ♥

Bebisuppdatering; Nu börjar magen bli stor på mig. Den börjar bli i vägen :) Nu går jag in i v. 19, så jag är ju faktiskt halvvägs nu. Känns jättebra. Liten i magen sprallar en hel del, faktiskt. Jag som klagade så att h*n inte rörde på sig, men nu när sparkarna väl började kännas, så kan jag meddela att det är en livlig liten bebis i magen på mig. Zoran har ännu inte känt några sparkar, men det tar väl ett tag. Är alltid så att när jag ropar att han ska fram med handen och känna, så slutar ungen att sparka ^^ Men det känns hur härligt som helst med sparkarna nu. Allting känns så mycket mer verkligt. Det har varit svårt att ta in att man är gravid igen, det känns mer overkligt denna gången.
Om 2 dagar ska vi på ultraljud, det kommer bli roligt :)

Längtar
♥♥♥♥

Nu är du halvvägs! Ovandelen av livmodern når naveln och kommer att fortsätta växa med ungefär en centimeter i veckan. Bebisen är drygt 14 centimeter lång och väger strax under 250 gram.

Nu har bebisen börjat svälja fostervatten och njurarna producerar urin. Det växer hår på huvudet och sinnena utvecklas fort. Nervcellerna för smak, lukt, hörsel, syn och känselsinne utvecklas nu i sina respektive områden i hjärnan. Produktionen av nervceller saktar av och existerande nervceller blir större och etablerar mer komplicerade förbindelser.

Nu har du kanske känt din bebis röra på sig. Om det har känts lite abstrakt att vänta barn innan, så brukar det ofta kännas mer verkligt när man känner fosterrörelserna. De flesta känner bebisen röra på sig för första gången någon gång mellan vecka 18 och 20.

Om detta inte är första barnet, kan du ha känt det tidigare. Vad du tolkade som gaser i magen, kanske var bebisen som slog kullerbyttor. Berätta för barnmorskan när du känner bebisen sparka.

De kommande tio veckorna kommer att vara bebisens livligaste tid i livmodern - senare blir det för trångt för alltför intensiv gymnastik.

• Vid sju till åtta veckor börjar bebisen göra rörelser som att böja sig i sidled eller hoppa till.
• Kring nio veckor får bebisen hicka, kan röra en arm eller ett ben separat, samt kan suga och svälja.
• Vid tio veckor kan bebisen böja på och rotera huvudet, lyfta händerna till ansiktet, öppna munnen och sträcka på sig.
• Vid elva veckor kan bebisen gäspa.
• Vid 14 veckor kan bebisen röra på ögonen.

Gradvis kommer din bebis rörelser bli starkare, så att du kan känna dem. Med tiden kommer du att bli van vid det du känner som sparkar, dvs när bebisen sträcker på sig.

Bebisar rör sig inte ständigt i magen. Precis som du vilar de och sover periodiskt. Mot slutet av graviditeten kommer bebisen att vila ungefär 45 minuter åt gången. Du kommer förmodligen att uppleva pauserna som längre, eftersom du inte kan känna alla rörelser.

---

Spark, spark :) Jag har känt av sparkarna nu! Kände första buffen i förrgår, alltså v. 17+2. Då låg jag och skulle somna. Tryckte lite på magen och la händerna på och plötsligt kände jag något litet. Det var som en liten buff, men jag kunde alltså känna det både inuti och utanpå, mot handen. Men kände bara en liten spark den gången. Men igår, också innan jag skulle somna, så gjorde jag samma sak och retade nog upp lillen ordentligt med mitt tryckande på magen, för då kände jag fyra stycken små buffar tillbaka. Känns så bra att äntligen få känna av dem. Längtat efter dem. Helt sjukt att det kan få en att må så bra. Kan inte sluta le åt de små, små sparkarna.

Längtar efter dig
 ♥♥♥



v. 17+1

Bebisuppdatering: Jag inväntar OTÅLIGT sparkarna nu ifrån bebisen i magen. Det börjar kännas väldigt tomt nu. Och oroligt, men det är väl bara jag som dummar mig. Bara en liten buff, så jag inte nojjar.. Snälla, snälla..

Även om inte lillen sparkar något, så känner man sig väldigt, väldigt gravid.. Brösten ömmar något fruktansvärt. Det gör riktigt ont ibland. Känslan är svår att förklara men tänk er känslan av att brösten, speciellt bröstvårtan skulle förfrysa. En sådan där svidande kyla, liksom. Aa, det är svårt att förklara, men på ett ungefär. Känns ibland som om mjölken rinner till, men jag har inte börjat läcka något. Tack & lov. Med Belle började brösten läcka redan i v. 17, alltså vid denna tiden. Det var inte roligt. Jag fick ha ammningsskydd under nästan hela graviditeten, kändes det som! Det är inte särskilt bekvämt liksom. Och att gå utan BH var helt otänkbart, då skulle det lämna runda blöta fläckar direkt. Så jag hoppas jag slipper läcka mjölk såpass tidigt denna gången.

Jag har börjat få riktigt starka sammandragningar nu också. När jag låg i soffan kände jag hur magen började spännas mer och mer och till slut var den hård som sten och hade samma form som en boll. Tog en bild med mobilen och Zoran blev helt paff när jag visade den. Ska försöka få in en bild på bloggen, bara för att visa. Det är konstigt egentligt hur det kan se ut. Det är lite jobbigt, men så länge det släpper efter ett litet tag, så är det lugnt. Men man får stanna upp när man får en sammandragning, för man kan inte gå runt med det.

Sedan är ju ryggen förjävlig. Idag har inte varit en bra dag. Jag har tagit så många värktabletter som jag kan men har ändå haft riktigt ont. Ska till Mödravården på måndag, på någon rygginfo eller vad man nu kallar det. Så man lär sig vad man ska tänka på och lite sånt med ryggen under graviditeten.
Är nog vettigt. Håller på en timme, från kl. 11 - 12.00.
Men jag ska nog höra av mig till min barnmorska ändå, om värken fortsätter att hålla i. Men nu håller vi tummarna på att mina besvär ska släppa och att jag kan känna mig bra igen!

Nu är bebisen ungefär 12 centimeter lång i sitthöjd och väger knappt 200 gram. Bröstkorgen rör sig ut och in vid andning (även om det är fostervatten som bebisen 'andas').
Blodkärl syns fortfarande genom den tunna huden. Barnets öron har flyttats dit de ska sitta, men de är ännu lite utstående.
Barnet är känsligt för ljus, det kan göra olika grimaser, vinka och reagerar på ljud och buffar.
Nu befinner sig hjärnan i ett händelserikt utvecklingsstadium.

Lite bilder ifrån Halloween :) Belle i sin häxklänning och häxhatt :) Världens sötaste lilla häxa ♥

Bebisuppdatering; Jajemen, jag kände allt lite rörelser i magen ikväll igen. Det var på tiden, då det var ett tag sedan jag kände någonting nu på ett tag! Den 24 januari ska vi på ultraljud, jag räknar ner dagarna tills dess nu. Ska bli riktigt roligt!

Ja, som ni ser på rubriken så har jag fått dille på grapefrukt. Jag är glad att det inte är på onyttiga kakor, eller något bakverk eller godis. Men grapefrukt? Ganska otippat, faktiskt. Men jag har hört att man kan tycka extra mycket om sura eller beska saker som gravid. Och grapefrukt är ganska surt, så.. :) Sitter just nu och smaskar i mig en, mums!

Bebisuppdatering (v. 16+3): Jag blev sugen på att skriva av mig lite. men jag kom sedan på att det inte riktigt har hänt så mycket nytt på babyfronten för mig. Jag har inte känt av särskilt mycket mer aktiviteter i magen, lite bubbel men jag längtar så efter buffandet och sparkandet. Det är om inte annat en trygghet att känna de små sparkarna. Med Belle ville jag tänka att hon tänkte på sin nojjiga mamma och sparkade till för att jag skulle veta att allt stod rätt till med henne. Jag tänker likadant denne gång, därför blir jag bara mer och mer otålig över att det tar lång tid. Men som sagt, det var in på vecka 18 jag kände med Belle. Vi får väl hoppas att det blir samma med denna bebben i magen.

Jag måste faktiskt erkänna att det känns jäkligt annorlunda att vara med barn nu än när jag väntade Belle. Med Belle så kunde ibland hela min identitet som människa kretsa runt barnet jag bar på. Varje morgon var magen det första jag tänkte på, allting handlade om att jag var gravid. Det fanns ingenting annat som betydde någonting. Jag skulle bli mamma och det är ju det största som finns.
Det är väl kanske inte så konstigt att jag upplever denna graviditet som annorlunda, i och med att det är andra barnet. Det är inte lika stort, liksom. Det största i mitt liv var att bli mamma och det har jag redan blivit. Sedan så har jag lite svårt att ens tänka mig hur det kommer kännas att få ett barn till. Inte det praktiska, men själva känslan över att återigen få samma känslor som jag fick för Belle när hon föddes. De är så mäktiga, överväldigande. På det sättet jag älskar Belle, älskar jag ingen annan. Kan inte älska någon annan lika mycket som man älskar sitt barn. Och nu, ska jag få ett barn till. Jag kommer älska någon lika mycket som Belle. Det känns så märkligt.
Jag tvivlar inte ett ögonblick på att vårt nästa barn kommer betyda lika mycket, jag förstår bara inte riktigt hur våra hjärtan kan rymma så mycket kärlek? För man delar inte upp kärleken mellan sina barn, kärleken växer sig dubbelt så stor. Jag vet detta, tvivlar inte på det. Men jag har lite svårt att se det framför mig.

Idag är jag i v. 16+1, vilket betyder att jag har gått 16 fulla veckor och går nu in i v. 17. Här kommer en liten notis om lite av de saker som händer i kroppen för denna vecka;




Nu är bebisen ungefär 11 centimeter lång i sitthöjd och väger cirka 140 gram.
Skelettet består mest av ännu mjukt och böjligt brosk, men det kommer att hårdna gradvis. En skyddande substans som kallas myelin börjar nu omsluta ryggmärgen. Svettkörtlar utvecklas över hela kroppen.I takt med att bebisen blir större och starkare, så blir navelsträngen - livlinan till moderkakan - också kraftigare.

Vikten har fördubblats de senaste två veckorna. Barnet har koncentrerat sig på att organen ska växa och utvecklas och har hittills varit ganska smal. Nu börjar den samla på sig fett. Fettet behövs för att kunna hålla värmen när barnet kommer ut, men också för att skydda de inre organen.

Bebisuppdatering, (v. 15+6); Imorse kände jag det första "bubblet" i magen! Det kändes som bubblor i magen, men inte som "tarmbubbel" eller annat som man i början kan förväxla med fosterrörelser. Känslan var svag, men ändå tydligt att det var lillen i magen.
Väldigt roligt att äntligen få känna av någonting. Jag minns att Belle var som mest livlig på morgonen och på kvällen, så jag får hoppas att jag känner av mer när jag ska lägga mig ikväll. Eller kanske imorgonbitti igen :)

Jag var i v. 17+5 när jag kände de första sparkarna med Bellis. Det var inget 'bubbel' utan små, små buffar i magen. Så detta bubblet kände jag aldrig med Belle. Men man brukar säga att som omföderska, så kommer rörelserna snabbare och nu vet vi lite mer hur det känns, så man förväxlar la inte det lika lätt som 'tarmbubbel'.

Roligt att äntligen få känna av någonting i magen :) Blev helt varm i hela kroppen. Otroligt vad glad man kan bli <3

Bebisuppdatering, (v. 15+2); I min förra blogg så hade jag denna rubrik för att skriva om Belle i magen. Känns konstigt att nu ska jag skriva om en annan bebbe i magen. Jag kallar fortfarande Belle för min lilla bebis, så det känns lite märkligt.
Jag har svårt att fatta att jag faktiskt ska få mig en liten till. Tvåbarnsmamma som 20-åring? Jadu, det kommer bli en upplevelse!

Idag är jag inne i v. 16 (exakt 15+2). Kommer dock inte på hur jag ska summera hur jag känner mig just nu.. Det är ju mycket det som att vara gravid & blogga handlar om; att skriva ner exakt alla känslor, fysiska som psykiska. Annars är det ingenting att läsa, antar jag.

Jag antar att jag precis har börjat pusta ut.. Jag har mått skit från & med v. 6 fram tills ungefär förra veckan, v. 15. Det är allt som allt, 9 veckor - alltså över två månader som jag mått skit. Det började som magkatarr, veckan efter Belles födelsedag, minns jag. Sedan började illamåendet. Jag tänkte mig att allt skulle bli som förra gången, men det blev det ju inte riktigt.. Jag har varit sängliggandes, konstant illamåendes och i flera veckor spydde jag varje dag. Jag hade usla värden, det var dåligt blodtryck, uttorkning och mitt allmäna tillstånd var såklart i botten.

Kunde inte ta hand om Belle alls. Stackarn fick vara på dagis hela, hela tiden. Och var hon inte på dagis, fick mina föräldrar eller G-mormor ta hand om henne. Jag kunde inte äta, gick ned i vikt. Kunde knappt titta på mat vissa dagar. Charonfrukter var det enda jag kunde känna sug efter, men det varierade också mycket från dag till dag.

Jag orkar inte skriva om allt det dåliga, inte roligt ju! Men en sak vet jag med säkerhet, vi kommer tänka extra mycket inför en tredje graviditet! Vara sängliggandes i flera veckor med två redan befintliga barn, det kommer bli tufft.. Har ju varit sjukskriven i 8 veckor nu, skall förlänga den i två veckor också. Jag är på fötterna nu, men illamåendet hänger kvar och orken är inte alls densamme. Känner att jag behöver en mjukstart. Så alltså, just nu så mår jag väl bra, men det är nog en liten bit kvar till att vara mig själv. Magen börjar puta, byxorna går inte att knäppa, nu kan man inte dölja det längre heller. Men det är bara roligt. Vad är det för mening med att gå runt och känna sig gravid, om det inte syns? :)

Belle är glad över att se mig bättre, det är en sak som är säker. Varje dag såg hon mig liggandes på soffan. Jag följde med någon gång och hämtade henne från dagis med Zoran. Då hade jag varken lämnat eller hämtat henne på flera veckor. Hon blev överlycklig, skrek och skrattade när hon såg mig. Jag tror det gjorde mycket att se mig på benen, som vanligt, liksom.

Sedan kanske ni undrar hur det är med bebben i magen också? Det är bara en, först & främst. Jag tjatade till mig en ultraljud i v. 7, enbart för att se om det var en eller två i magen ^^ Sådant måste man veta, snabbt! Men det var bara en. Tack & lov, faktiskt. Jag vill ha många barn, men ett i taget, tack :)

I och med att jag mått så sjujäkla illa, så har det i sig varit ett bra tecken för att allt skulle stå bra till. Så det är väl först nu egentligen, när illamåendet börjar släppa, som jag börjar 'oroa' mig igen. Fram tills sparkarna, vill säga. Jag inväntar de första sparkarna vilken dag som helst nu, faktiskt. Kände de första i v. 18 med Belle, så snart kommer de väl. Man säger att de kommer tidigare med andra barnet, så :) Men än så länge har det inte hänt något.

Jag har två bilder på lillen hängdes på kylskåpet. Har ännu inte tagit mig tid att få in bilderna till datorn, men lägger upp dem snart. Belle har lärt sig att det är bebisen i magen, men jag tror ju inte alls hon kan se något ^^ 
Vi har lärt henne säga att hon ska bli storasyster. Hennes uttal är för gullig, stoasystä! med ett aningen sluddrigt och för snabbt uttal :) När vi frågar henne (senast idag) om det blir en lillebror eller lillasyster, så svarar hon bestämt att det INTE blir en lillebror, utan en lillasyster. Undra om hon har rätt :)