Kärleken delar aldrig upp sig, den växer sig dubbelt så stor
Bebisuppdatering (v. 16+3): Jag blev sugen på att skriva av mig lite. men jag kom sedan på att det inte riktigt har hänt så mycket nytt på babyfronten för mig. Jag har inte känt av särskilt mycket mer aktiviteter i magen, lite bubbel men jag längtar så efter buffandet och sparkandet. Det är om inte annat en trygghet att känna de små sparkarna. Med Belle ville jag tänka att hon tänkte på sin nojjiga mamma och sparkade till för att jag skulle veta att allt stod rätt till med henne. Jag tänker likadant denne gång, därför blir jag bara mer och mer otålig över att det tar lång tid. Men som sagt, det var in på vecka 18 jag kände med Belle. Vi får väl hoppas att det blir samma med denna bebben i magen.
Jag måste faktiskt erkänna att det känns jäkligt annorlunda att vara med barn nu än när jag väntade Belle. Med Belle så kunde ibland hela min identitet som människa kretsa runt barnet jag bar på. Varje morgon var magen det första jag tänkte på, allting handlade om att jag var gravid. Det fanns ingenting annat som betydde någonting. Jag skulle bli mamma och det är ju det största som finns.
Det är väl kanske inte så konstigt att jag upplever denna graviditet som annorlunda, i och med att det är andra barnet. Det är inte lika stort, liksom. Det största i mitt liv var att bli mamma och det har jag redan blivit. Sedan så har jag lite svårt att ens tänka mig hur det kommer kännas att få ett barn till. Inte det praktiska, men själva känslan över att återigen få samma känslor som jag fick för Belle när hon föddes. De är så mäktiga, överväldigande. På det sättet jag älskar Belle, älskar jag ingen annan. Kan inte älska någon annan lika mycket som man älskar sitt barn. Och nu, ska jag få ett barn till. Jag kommer älska någon lika mycket som Belle. Det känns så märkligt.
Jag tvivlar inte ett ögonblick på att vårt nästa barn kommer betyda lika mycket, jag förstår bara inte riktigt hur våra hjärtan kan rymma så mycket kärlek? För man delar inte upp kärleken mellan sina barn, kärleken växer sig dubbelt så stor. Jag vet detta, tvivlar inte på det. Men jag har lite svårt att se det framför mig.
