Bebisuppdateringsdags!
Bebisuppdatering, (v. 15+2); I min förra blogg så hade jag denna rubrik för att skriva om Belle i magen. Känns konstigt att nu ska jag skriva om en annan bebbe i magen. Jag kallar fortfarande Belle för min lilla bebis, så det känns lite märkligt.
Jag har svårt att fatta att jag faktiskt ska få mig en liten till. Tvåbarnsmamma som 20-åring? Jadu, det kommer bli en upplevelse!
Idag är jag inne i v. 16 (exakt 15+2). Kommer dock inte på hur jag ska summera hur jag känner mig just nu.. Det är ju mycket det som att vara gravid & blogga handlar om; att skriva ner exakt alla känslor, fysiska som psykiska. Annars är det ingenting att läsa, antar jag.
Jag antar att jag precis har börjat pusta ut.. Jag har mått skit från & med v. 6 fram tills ungefär förra veckan, v. 15. Det är allt som allt, 9 veckor - alltså över två månader som jag mått skit. Det började som magkatarr, veckan efter Belles födelsedag, minns jag. Sedan började illamåendet. Jag tänkte mig att allt skulle bli som förra gången, men det blev det ju inte riktigt.. Jag har varit sängliggandes, konstant illamåendes och i flera veckor spydde jag varje dag. Jag hade usla värden, det var dåligt blodtryck, uttorkning och mitt allmäna tillstånd var såklart i botten.
Kunde inte ta hand om Belle alls. Stackarn fick vara på dagis hela, hela tiden. Och var hon inte på dagis, fick mina föräldrar eller G-mormor ta hand om henne. Jag kunde inte äta, gick ned i vikt. Kunde knappt titta på mat vissa dagar. Charonfrukter var det enda jag kunde känna sug efter, men det varierade också mycket från dag till dag.
Jag orkar inte skriva om allt det dåliga, inte roligt ju! Men en sak vet jag med säkerhet, vi kommer tänka extra mycket inför en tredje graviditet! Vara sängliggandes i flera veckor med två redan befintliga barn, det kommer bli tufft.. Har ju varit sjukskriven i 8 veckor nu, skall förlänga den i två veckor också. Jag är på fötterna nu, men illamåendet hänger kvar och orken är inte alls densamme. Känner att jag behöver en mjukstart. Så alltså, just nu så mår jag väl bra, men det är nog en liten bit kvar till att vara mig själv. Magen börjar puta, byxorna går inte att knäppa, nu kan man inte dölja det längre heller. Men det är bara roligt. Vad är det för mening med att gå runt och känna sig gravid, om det inte syns? :)
Belle är glad över att se mig bättre, det är en sak som är säker. Varje dag såg hon mig liggandes på soffan. Jag följde med någon gång och hämtade henne från dagis med Zoran. Då hade jag varken lämnat eller hämtat henne på flera veckor. Hon blev överlycklig, skrek och skrattade när hon såg mig. Jag tror det gjorde mycket att se mig på benen, som vanligt, liksom.
Sedan kanske ni undrar hur det är med bebben i magen också? Det är bara en, först & främst. Jag tjatade till mig en ultraljud i v. 7, enbart för att se om det var en eller två i magen ^^ Sådant måste man veta, snabbt! Men det var bara en. Tack & lov, faktiskt. Jag vill ha många barn, men ett i taget, tack :)
I och med att jag mått så sjujäkla illa, så har det i sig varit ett bra tecken för att allt skulle stå bra till. Så det är väl först nu egentligen, när illamåendet börjar släppa, som jag börjar 'oroa' mig igen. Fram tills sparkarna, vill säga. Jag inväntar de första sparkarna vilken dag som helst nu, faktiskt. Kände de första i v. 18 med Belle, så snart kommer de väl. Man säger att de kommer tidigare med andra barnet, så :) Men än så länge har det inte hänt något.
Jag har två bilder på lillen hängdes på kylskåpet. Har ännu inte tagit mig tid att få in bilderna till datorn, men lägger upp dem snart. Belle har lärt sig att det är bebisen i magen, men jag tror ju inte alls hon kan se något ^^
Vi har lärt henne säga att hon ska bli storasyster. Hennes uttal är för gullig, stoasystä! med ett aningen sluddrigt och för snabbt uttal :) När vi frågar henne (senast idag) om det blir en lillebror eller lillasyster, så svarar hon bestämt att det INTE blir en lillebror, utan en lillasyster. Undra om hon har rätt :)
