Allvarligt? Ryggen också?!
Ååå, vad underbart det är med ryggvärk. Känns som att mina besvär aldrig tar slut, de bara byts ut. Antingen är det illamående, eller ingen ork och nu är det ryggen som pajat istället. Jag stod och diskade och kände hur det började värka i nere vid svanken och utmed sidorna på mig. Då hade mina rörelser varit att jag stoppa in disk i diskmaskinen, vilket är att jag får böja mig upp och ned flera gånger. Kanske inte de bästa rörelserna iofs. Så stod det på google, iallafall. Att man skall försöka vara så rak och stadig i ryggen som möjligt samt undvika de rörelser som gör att man får ont. Men herregud, jag fyllde diskmaskinen. Tog någon minut, liksom. Jag ska skicka mejl nu till min barnmorska och fråga henne vad jag ska ta mig till. Blir bara trött. Jag vill absolut inte ha ont i ryggen. Jag vill bli mig själv igen!
Min mormor började direkt tjata om foglossning och jag blir bara mer och mer uppgiven över allt. Inte för att jag har det, men man blir verkligen inte pepp utav sådanthär. Alla dessa små besvär gör mig bara mer och mer ledsen. Jag har varit hemma såå länge nu. Jag vill komma ut och jobba nu. Jag vill orka med allt jag ska orka med. Allt man som människa ska orka med! Jag har kännt mig väldigt handikappad på sistonde. Först pga av mitt kraftiga illamående, sedan pga min trötthet och svaga kropp och nu pga ryggen. Fan, fan, fan.
Äsch, jag kanske bara är mesig. Ryggvärken kanske går över snart, vem vet? Jag är la bara känslig. Vill la bara må bra.
