Över gränsen?
Satt och funderade lite smått på vad man egentligen ska dela med sig på en blogg och vad man inte skall dela med sig. Hur ärlig man skall vara och vilka sidor man ska visa. Jag skrev ett inlägg om att jag brusade upp i ett gräl med Zoran som ledde till att det gick ut över Belle. Hon blev ledsen för att jag var ledsen. Belle blev skrämd av det. Jag betedde mig jättedumt och oförlåteligt. Hon skall inte få se mig så upprörd igen. Men iallafall, dagen efter inlägget sade en i min familj åt mig att det inte var passande att skriva. Vem som helst kan läsa min blogg, därför var det inte ett smart drag.
Jag tänkte efter och läste om inlägget igen. Gick jag över gränsen?
Jag anser ju inte att jag gick över någon gräns. Jag skrev bara ett inlägg där jag hade gjort fel. Jag delade mig mig om en händelse där jag inte var en bra mamma och där jag betedde mig dåligt. Känner dock nu att jag önskar att jag kunde dela med mig om allt på denna bloggen. Allt bra och allt dåligt. För det är ju faktiskt så det är. Många bloggar handlar om allt bra i deras liv. Jag skriver iofs också hellre om allt bra än om de saker som kanske är dåliga.
Jag önskar att jag hade kunnat vara mer ärlig och öppen på bloggen. Jag älskar mitt liv som mamma, men såklart kan det finnas stunder som ens tålamod är slut eller orken tryter. De känslorna ser ni inte så ofta på bloggen, ellerhur?
De borde ju faktiskt finnas där. Samma sak om man är i ett förhållande. Man älskar sin pojkvän/flickvän men inte skriver man så ofta om de gånger man hamnar i gräl? Trots att alla vet att alla grälar, så ska man inte visa upp den sidan på sin blogg. Då går man över gränsen..
Jag har en idol, Mia Skäringer, som skriver så ärligt det bara går om hennes liv och känslor. Det är ärlighet i sin renaste form. Jag älskar det. Hon skriver om sådant alla känner igen, men som ingen annan vågar säga. 
Jag har läst denna boken 'Dyngkåt och hur helig som helst'. Älskade den!
Om ni inte läst denna, så se till att gör det!!
Följer din blogg, och läste de inlägget, men kan inte påstå att jag reagerade negativt på det, kanske att någon annan gör det. Men det hör till naturen att man blir arg någon gång. =)
Glömde skriva mitt namn i förra kommentaren! // Åsa
Håller med Åsa om det :)
Det har ju blivit så nu att vi bara delar med oss av vårt lyckliga och felfria liv. På face-book skriver folk hela tiden om sina fester med vänner, de visar maten de ska bjuda på och de skriver gärna om sina semesterresor. Jag har ännu aldrig läst om någon som sitter hemma i sin ensamhet och äter rester. Den som är ensam och har ett tråkigt liv kan känna sig ännu mer ensam av att läsa att dessa lyckliga inlägg. En balans behövs nog.
