Melanie Morell - livet, kärleken & familjen

Belle är en pigg sjukling, tack & lov. Hon har humöret uppe och det är skönt för henne.. (och för mig ^^) Panodilen drog ner febern också, det var bra. Nu målar hon. Eller tja, kladdar kanske beskriver det bättre?

Vi har målat in händerna och gjort handavtryck med vattenfärg och nu kletar hon runt glitter på massa olika papper. Varför inrikta sig på EN teckning, säg? Vi kör sex-sju stycken istället :)

 

Jag försöker styra upp alltihop. Säga att hon inte kan ha 3 liter vatten på pappret, exempelvis. För när Belle målar med vattenfärg, så är det betydligt mer vatten än färg på teckningarna >.< Hon glömmer ibland helt att doppa penslen i färgen, utan doppar endast i vattnet ^^ Sedan försöker jag förhindra att hon gör slut på glittret på en och samma gång, utan säga att hon ska ta lite åt gången. Men mina försök att få lite ordning på det hela, verkar ta död på det roliga för Belle. Hon säger "Jag vill inte måla mer nu, mamma" så fort jag säger någonting. Så nu är jag tyst och låter henne göra sitt. Att glittret tar slut lär hon märka så småningom ;] Hon är bara liten, det får man inte glömma!

 

Ella ligger i babysittern och är nog på väg att somna snart. Zoran är ledig idag, men han stack iväg för att handla på Willys. Han är så rastlös.. Visst, när han åker iväg och gör ärenden så är det ju jättebra. Men ibland känns det som att han inte har ro i kroppen att bara vara hemma. Det måste hända någonting hela tiden. Jag blir också rastlös om man inte gör någonting alls om dagarna, men jag kan absolut ta det lugnt och bara va ibland.

Han borde veta hur det är att vara jag ^^ Man kan vara hur rastlös som helst, men att bara komma iväg tar sin lilla tid. Det krävs tid och en rejäl mängd tålamod bara att komma hemifrån ibland. Det beror helt på hur Bellis, är hon pigg på att åka så går det fort. Är hon inte det.. så går det inte så fort ^^ Ella är enklare, då hon ännu inte har något att säga till om längre. Visst, det kan hända att direkt när man är färdiga för att packa in sig i bilen, så antingen bajsar hon eller kräker ner sig. Då får man ju börja om, liksom. Eller så kanske hon vill ha mat, då får man bara pausa upp allting och sätta sig och mata. Zoran har det lättare, det ska gudarna veta. Han kan bara kila iväg och har bara sig själv att tänka på. Nu menar jag inte att han inte hjälper till om vi ska iväg tillsammans, absolut inte. När vi är hemma ihop så delar vi på allt eller så tar vi varsin unge. Men det är ju lättare överlag för honom att sticka iväg. Han ammar ju inte ^^

Usch, vad jag vekar klaga! Nä, det var inte meningen. Nu ska jag förbereda lunchen :)