Melanie Morell - livet, kärleken & familjen

För någon dag sedan satt jag hemma hos bästa vännen och i bakgrunden var TV:n på. Nyheterna var på och jag såg snabbt ett litet klipp som handlade om organdonation. Det var en 15-årig flicka som fått ett par nya lungor och hur hennes sjukdom hade gjort det omöjligt till att leva ett normalt liv. Men med tack vare att hon fått nya lungor genom donation, så mådde hon mycket bättre och såg framemot att kunna leva som vilken 15-åring som helst, utan en massa sjukhusvistelser och krämpor.

 

Jag tror jag alltid varit för donation, men aldrig riktigt tänkt så mycket på det. Klart inte, jag är 21 år gammal - varför ska jag tänka på vad som händer med mina organ efter min död? Men jag började så smått fundera på organdonation efter det.

Och nu, alldeles precis, anmälde jag mig på http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret. Gjorde det utan e-legetimation, så kommer få hem ett brev om någon vecka för att fullfölja min registrering.

 

Det fina med att anmäla sig där, är att om man själv tar ställning till om man vill donera eller inte, så slipper ens anhöriga ta det beslutet. För på hemsidan kan man anmäla att man INTE vill donera sina organ också. Vilket jag tycker är jättebra.

 

Jag har läst lite på hemsidan och googlat om berättelser och där berättar folk om hur svårt det kan vara att ta ställning till en sådan sak åt ens anhöriga. Om man då själv tar ställning, behöver ens familj inte ställas inför denna fråga precis efter ens död.

 

Jag säger JA till organdonation. För donation räddar liv!

Seså, in på hemsidan och läs på. Det är en fråga som man inte tänker på i vanliga fall, men tänk till och ta ställning!