Krånglig & Gnällig

Belle blir snart 3 år och det här välkända 3års-trotset börjar visa sig hos henne. Hon krånglar väldigt, väldigt mycket numera. Hon krånglar med att klä på sig.. med att borsta tänderna.. med att komma iväg till dagis.. med att kissa på toan m.m. Hon krånglar med det mesta faktiskt. Och det är kämpigt. Sjukt, jäkla kämpigt är det!
Jag kan bli helt vansinnig på henne ibland!
Ibland är det öppet trots, då hon gör tvärtemot vad man säger eller vägrar att lyssna - men oftast är det krångel. Krånglet kanske är något förstadie till 3års-trotset ^^ Och när man säger till så börjar gnällandet.. Gnäll, gnäll och fortsatt gnäll.. När hon väl har börjat gnälla, så är det kört att få henne att lyssna. Fy, det är strängt..
 
Och jag är så ledsen över att det är tjafs och bråk ständigt här hemma med Belle numera. Jag hatar att bråka med henne. Men samtidigt så måste jag säga till henne.
Ex. när hon ska kissa. Hon ropar på mig att hon är kissig, och när jag ska följa med henne till toaletten, så ska hon först springa runt hela huset och hämta en massa leksaker och gosedjur som ska med på toaletten. Och då händer det en olycka innan hon hinner sätta sig på toaletten. p.g.a. att det tar tid för henne att komma till toaletten med alla dessa gosedjur. Så nu har jag försökt införa någon slags nolltolernas mot alla dessa gosedjur på toaletten. Skulle hon ha ett gosedjur eller leksak i handen, så gör det inget om den följer med i farten, men att springa runt och leta upp en massa leksaker, när hon är kissig, det får hon inte göra. Och det är ett tydligt exempel på ett av våra vardagliga tjafs här hemma. Att jag försöker få henne koncentrera sig på att skynda sig till toaletten, istället för att tänka på sina leksaker.
Så lyssnar hon inte att hon ska strunta i sakerna och skynda sig istället och då blir det lätt att jag få ta bort hennes gosedjur eller dra med henne till toaletten. Då är gnället igång. "Du tooooooooog den, mamma" gnäller hon när jag lagt bort någon leksak. Eller "du droooog mig häääääääär" (pekar på armen) och menar att det gjorde jätteont m.m.
Puuuust... det kan va kämpigt, sanna mina ord!
 
Tack, bloggen, att man får prata av sig och klaga lite. Känns skönt! :)
Jag älskar ju min lilla busunge, och vill att hon lär sig snabbt vad som gäller, så vi slipper ta om dessa bråk varje dag. Men det svider i hjärtat när hon säger "Mamma, va inte arg på mig.." när jag säger till henne. Jag vill inte vara arg och bråka jämt. Vissa dagar, när det varit krångel med allt möjligt, så känner jag mig hemskt. Världens sämsta mamma, som bara skällt hela dagen. Det är hemskt.
För hon är en duktig tjej egentligen. Man får inte glömma att hon inte ens är 3 år fyllda. Men ibland glömmer man bort hennes unga ålder, för hon har alltid varit så framåt och duktig. För att vara så liten som hon är, är hon så sjukt duktig och snäll. Min duktiga tjej ♥
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0